Det är lätt hänt, och det har säkert hänt i flera familjer. Idag tog Vilgot ett dyk ner från vår säng. Vår jätte höga säng, som jag med näppe kommer upp i på kvällen. Blodet det forsa, ja det gjorde det verkligen, från munnen. Men det har jag läst är helt normalt. Men i huvudet var där en jätte blå, jätte bula. Akuten nästa. Allt var ok. Så skönt. För jag grät, och skaka, och även om man inte ska anklaga sig själv, så gör jag det. För det var bara mitt fel. Så aldrig mer ska han ligga i vår säng när jag är så trött.

En tur till tandläkaren med, mest för kolla alla tänder. Allt bra där med.
Men dagen har gått i en dimma, och jag tänker bara på dunsen när han flög i golvet.