Tisdagen den 26:e juni vakna jag av att jag var kissnödig. Gick på toa, och det rann till. Men jag kissa inte. Så tänkte jag, vad var det?! Caroline och Signe kom som planerat, men Caroline tyckte jag skulle ringa in, för hon var säker på det var vattnet. Så det gjorde jag. Ombads att ha binda på mig. Så jag löd. Än mådde jag bra. Hade kanske lite molnande värk, men inte mer än så. Caroline tyckte jag var disträ. Kan jag hålla med om.

Vid 13 ringde jag igen, för då kändes det som jag gick och kissa på mig hela tiden. Varje gång det rann till, for jag in på dass. Blev osäker på färgen, så det kändes bättre att ringa. Då bad de mig komma in för koll. Fredde mötte upp mig, och mina svärföräldrar körde mig in.

Två sköterskor inspektera min binda, mm trevligt!!! Och de var osäkra på om det var vattnet eller ej.
Vaginal undersökning, och där kom vattnet. Fortfarande inga värkar.

En lapp med en återbesöks tid till dagen efter. MAT!! Fredde och jag åkte hem och tog det lugnt.

Sedan smög det sig på. Vid 18 ringde mamma, men ännu kände jag inget.
Vid 20:45 börja det komma så smått. Vid 21, kom de med 10 min mellanrum, och jag ringde in. Men jag visste vad jag skulle få för svar. Så ja. Bara bita ihopa.

Fredde spela spel på mobilen när jag hade värkar. Och jag blev skit sur ett tag. Han skulle inte med till nån jävla förlossning, och fatta han inte jag behövde hjälp genom värkarna. han var nog lite nervös, men efter mitt utbrott var och är han bäst!

Trodde inte alls det skulle kännas så. Allt satt i ryggen, grät gjorde jag. Skrek nog över 100 ggr, att detta fixar inte jag!!!
Duscha, det lindra. Till slut gick det inte mer. Ringde in, och kunde inte ens prata med henne. Då var jag välkommen. 22:45

Kommer in, svärföräldrarna skulle ta vår bil, mötte oss utanför KK. Svärmor skulle krama om mig, men jag bara ryter åt henne - det är fan inte kul längre!!

Barnmorskan Anna mötte oss i entrén. Jag hänger i famnen på Fredde och värkarna kommer tätt. Vattnet kommer ordentligt nu. Anna ber oss följa med till vad som kommer vara vårt rum.

Jag ber om lustgas, men får ingen. Först ska de kolla så bebis mår bra, så på med plattorna på magen. Jag mår illa, och får en påse. De rotar mig i underlivet, och jag är öppen 4 cm!! Halleluja!! Vi får stanna.

Får nättrosor och rock. Fredde ska hjälpa mig, men arg blir jag. Han fattar väl att jag inte kan sära på benen mitt i en värk, bara för några jävla nättrosor?!
Glasögonen kastar jag på han. De är bara i vägen.

I alla fall, får på mig utstyrseln efter en lång stund i duschen. Får lustgas. Men jag släpper den i panik. Anna kommer in igen, hjälper mig andas. Fredde peppar mig. En manlig sköterska har jag med.

I mitt brev hade jag bett om raka, tuffa svar. Inget daltande. Anna var kanon!!
Jag ville klara mig med luStgas. Det gick sådär!! När Anna frågade om jag ändå inte kunde tänka mig epidural, hinner jag inte ens svara. Fredrik säger bara, - det vill hon ha!!!

Himmel!! Den var bäst!! Då blev jag trevlig igen. Det sa i alla fall barnmorskan!! Haha!!

Gick rätt fort, och var öppen 8 cm efter bara en timme.

Hjärtljuden gick ner. Fick ändra position.
De tog blodprov på bebisens huvud med en, vad fredde såg, stor lång nål!!
H*n mådde bra.

Epiduralen gjorde så värkarna avtog. Så jag fick värkstimulerande.

Dags att krysta. Jag sa till barnmorskan, - det känns som jag ska skita dig i huvudet!! Sköt du ditt, så tar jag hand det, om det sker, fick jag som svar.

Men h*n låg så högt upp, så in kom ytterligare en sköterska som skulle trycka mig på magen, när jag krysta. Inte trevligt!!

Krysta några få ggr, sedan kom HAN!!! Vårt underverk!! En kille!! 27/6-2012, 04:45

Han kraxa när han kom ut, och jag frågade direkt, ska han låta så?! Men Anna försäkra mig om, att han låter precis som han ska!!

6 timmar, från vi kom in...
Exakt när, var och hur allt hände, är jag lite osäker på. Lustgasen gjorde mig, hmm.. Full!!

Jag trodde det skulle säga plopp! Men det gjorde det inte. Men Vilgot är värd varenda krämpa!!