När jag och min bror var mindre, och hade lov, fick vi ofta besök av mammas faster och farbror. Jag minns det som det var igår, när det var 1 April, och vi ringde pappa på jobb, och sa där stod en älg i trädgården, och som vi fnissade där i hallen, under trappan. Jag minns även då vi hade gymnastik uppvisning för Birgit, då Bertil fick agera gymnastikbock. Han fick ligga på kuddar, som vi hade lagt på en målarbock. Vi hoppade och hoppade, och hade så roligt. Bertil har även fått dra oss upp för stora backen när det var vinter, och fast det inte var snö på gångbanan, mer eller mindre tvingade vi honom att dra oss hem på asfalten. Pulkan mådde inte så bra efter detta. Varje gång de kom, sprang vi ner i gatan, vi bodde längst upp, men vi sprang ner och mötte upp dem, så åkte vi med dem sista biten. Eller alla jular, då Bertil har klätt ut sig till Jultomte, och liknat fan själv, för ingen snygg tomte var det, och som vi skrämde Marcus. Eller alla de ggr vi var på Vikinga byn i Trelleborg. Eller den gången jag fick Snuffis av dem. ( min kanin ) Alla brev jag och Birgit har skrivit till varandra, och alla korsord vi har löst tillsammans i deras mysiga lilla rum, med röd fåtölj.

Dessa två människor är så fantastiska, och har betytt och betyder så otroligt mycket för mig. Så ibland försöker jag ringa och höra hur det är med dem. Ibland var idag, och jag pratade en lång stund med Birgit.  Det är glädje för mig!