Jag är ganska så mesig när det kommer till min katt, hon är ju mitt allt. Vår fina lilla flicka. Sedan vi flyttade till huset har vi haft henne inne, vilket gick jätte bra när det var vinter, då var ju inte vi heller ute. Men nu när det har blivit varmare, och det är sommar spenderar vi mer och mer tid ute på vårt trädäck. Under tiden sitter Saga och mer eller mindre skriker i fönsterkarmen. Och om hon skulle pratat som en människa, hade det säkert låtit i stil med " Släpp ut mig, jag vill också vara med! "

För att vår lilla skatt också skulle få vara ute, köpte vi en löplina, vilket fungerade OK. Men när hon blev rädd, så sprang hon in i huset, och löplinan räckte inte ända in, och vid flera tillfällen hängde hon som en trasa i den. Så nja. Kändes sådär. Men trotts detta kändes det inte ok att bara släppa henne fritt. Så hon fick fortsätta gå i löplina, och som hon njöt av gräset. Vi ett annat tillfälle fastna löplinan på grillen, och smälte isär. Då var Saga inne hos grannen.

Så till midsommar, ville jag inte hålla på och öppna och stänga terass dörren, så vi lät henne gå ut fritt, vilken lättnad. Hon höll sig omkring huset, och kom och gick som hon ville. Vilken frihet, både för henne och för oss.
När det börja mörkna, kändes det sådär att hon inte var hemma, men hon kom hem, jätte nöjd!

Igår fick hon gå ut när vi kom hem, hon får bara vara ute när vi är hemma. I alla fall, så satt jag och Fredde i gräset efter hans träning, så hör vi hur det rasslar till i grannens körsbärsträd. Jo då, i toppen sitter vår katt. Klätterapan själv! Sedan får hon upp i våra pilträd, på vårt staket. Ja, hon är tuff den lilla skiten !!