Vakna lördag morgon med värsta magknipen. Illa måendet upp i halsen, och skaka i händerna. Nervös var bara förnamnet till hur jag kände mig. Men jag skulle dit, och jag skulle göra det. Redan vid 9.25 var vi utanför tatuerings studion. Klockan 12 öppna dem. Tog nummerlapp, och blev nr 3 i kö. Caroline fick nr 2 i kö. 14.15 fick jag tid. Åt två knäckebröd och en banan. Drack coca.cola, så jag inte mot förmodan skulle svimma. Jag må vara jätte tramsig, och för de som har flera tatueringar tycker kanske jag är en mes. Men jag bjuder på det. Jag är en mes. EN stor sådan. Men jag har en sådan fantastisk man som stöttar mig. SOm inte tycker jag är en mes. Och jag har även en helt underbar vän som stöttar mig, ger mig peppande ord. Så när klockan var 14.45 var det min tid, en aning försenad, men fick jag mer tid att ladda. Jag kände mig väldigt illamående och allt snurra när jag la mig på britsen. Men nu skulle det fan ske. Det kvittar hur ont det gör! Ganska så kaxigt så här i efterhand, men det var en skön smärta. Jag tänkte på vad Fredde och Carro hade sagt, och efter 5-10 minuter var jag klar. Tatueraren var kanon, skämta med mig, och var väldigt lätt på handen. Har redan nu börjat fundera på nästa. :)