Jag åt. Jag åt många bitar. Så nu har jag sådana ångest som inte är av denna värld. Inte träna jag i heller.
Tänkte äta mat, sedan gå i parken, men nu är det redan mörkt ute, och jag är rädd för mörker, och vill absolut inte gå själv i en park när det är så mörkt.
Och då ska man heller inte klaga. Man ska inte klaga över att man är tjock, att inga kläder passar, att jag är trött och så vidare. >Nej det får man inte göra. För jag kan inte skylla denna lathet på någon annan än mig själv. Så när jag imorgon ska ta på mig ett par jeans, då kan jag inte skylla på tvättmaskinen, att den har krympt dem. Nej utan då ska jag säga högt, fan Emma att du åt de där godiset, och fan att du inte träna, och fan att du inte masa dig ut i mörkret, och fick frisk luft. För om du inte hade varit så lat, så hade du tids nog bara känt, shit vad snygg jag är, byxorna passar!!