Igår vaknade jag och mådde så illa, och hade sådan magknip i min mage. Att något som man längtat efter så länge, kan ge en sådana krämpor. Väl vi hade nycklarna i handen, släppte allt. Jag blev så glad!

Många fina och snälla människor ville komma och hjälpa oss, vilket vi är mycket glada för. Dock infann sig värsta kaoset, och jag blev tillslut väldigt irriterad. Jag sa till de som var där, att tack, men nu klarar jag mig själv.
Emma stanna kvar, hjälpte mig att flytta lådor in till rum de skulle vara i , ut i garaget. Senare på kvällen kom Caroline och Alwin, och senare kom även Jocke. Pierre och Sandra kom förbi och visa golvet vi skulle ha och sedan kom pappa igen, då med Camilla.

Vi ska bredspackla alla väggar på nedanvåningen, och måla vitt, nytt golv ska läggas, och ett senare projekt är köket. Det får vara som det är, till nästa år. Ovanvåningen är ett senare projekt. Vi kan inte göra allt samtidigt.

Vi har ingen soffa, och vi har heller inte kopplat in bredband eller telefon. Tvn i soffrummet är inkopplad. Kläder ligger i kartonger, och som grädden på moset, har vi inget varmvatten! Wiiiii! Kallt!