Igår Torsdag hoppade Frida på bussen på Södervärn. Vi hade ju så klart bestämt detta innan. Jag visade henne runt i vårt hus, som är under renovering. Vi åt soppa, och pratade massa skit. Åt även kanel snäckor och drack kaffe. Fick pratat en hel del. Allt mellan himmel och jord. Och så kom vi in på varför vi en gång var så tajta, men att vi senare gled isär. Vi la korten på borden så att säga. Jag berättade för henne varför jag hade blivit sur och arg på henne, och varför jag tagit avstånd. Kändes faktiskt väldigt bra. Jag fick sagt det jag ville, och nu när det är utrett kan man lämna det bakom sig och fokusera på saker som är bra, och framtiden, och allt vad det innebär. Livet är banne mej för kort för att gå och sura. Rak och ärlig. Det är mitt nya motto. Troligtvis kommer jag få några ovänner längst med vägen. Men så är det.

Frida blev rastlös, och ville göra massa. Och vi hade en bokhylla som skulle byggas ihopa. Sagt och gjort. Hon började skruva. Och jag tittade på.