När jag var yngre var min bästa vän Ulrika. Vi lekte ofta och hon var min bästis. Varför vi gled isär vet jag inte. Jag börja på gymnastik, spela fotboll och hade fullt upp. Blev äldre och intresserade mig för killar. Då blev man en toffel, och var med killen varje dag. Om man inte hade läxor. Annars var jag med min kille alltid. Vilket jag idag kan ångra. Eller man ska inte ångra saker man gjort i livet. Men jag skulle ha brytt mig om mina vänner mer.
Men även liten blev stor, och vännerna kom före. I perioder. Så jag har aldrig haft en bästis. Nej det kan jag inte påstå jag haft.

Men nu i vuxen ålder, vet jag inte vad jag skulle gjort om jag inte haft min bästis. För hon är för mig min bästa vän. Hon ställer alltid upp, peppar mig alltid när jag mår som en röv. Jag behöver inte ringa henne varje dag, och när jag ringer, så är det som vi pratade igår. Inga sura miner. Jag kan säga vad jag vill till henne, och hon kan säga allt till mig. Hon lyfter mig! Hon gör mig glad! Caroline - Du betyder mycket för mig!