Min första kärlek, var kärleken till min kanin. Tror jag var runt 6-7 år gammal, jag satt i hallen, när mammas faster och farbror kom hem till oss. Med sig hade de en kanin. Snuffis. Ren och skär kärlek för en liten tös på 6-7 år. Jag avgudade denna kanin. Dessvärre blev min mamma allergisk, och vi fick lämna bort henne. Mammas faster och farbror erbjöd sig då att ta hand om henne, och på så vis kunde jag få träffa henne när jag ville. Sagt och gjort. Snuffis njöt av att bo hos dem. Hon fick springa fritt i huset, och skötte sig exemplariskt.
Jag minns det som igår, när morfar ringde, och berättade att snuffis hade dött. Jag kastade mig i mammas famn, och grät allt vad jag kunde. Vi hämtade hem henne i en kartong med sverige band, och jag ryser av bara tanken på låten som spelades på radion under den bilfärden.

Under skoltiden, frågade några killar chansen på en, och man svara ja bara för att. Man kunde även svara nej, bara för jävlas.

För tre år sedan fann jag mannen i mitt liv. Kärlek!