Efter lite missförstånd om tiden var vi tillsist samlade på LaRoche. Mycket folk, vilket sorl, men mycket mysigt.
Fick mig en update om både mitt gamla jobb, hur alla mår, killar, barn, träning. Precis så det ska vara en tjejkväll. Sprang till bussen, och blev mött vid hållplatsen, då jag ännu inte kommit över min rädsla för mörker. Hur ska det gå att bo i hus, den tanken har slagit mig både en och två gånger. Men jag reder mig. Kan ju alltid traska bort till Caroline om jag blir allt för rädd. Jag får tuffa till mig helt enkelt. Larm är ju i och för sig ett måste för mig. Och att vi har sovrummet på andra våningen, gör att jag kommer sova lite lugnare.

Känns som jag räknar ner dag för dag, och nu är det bara ynka 2 veckor tills vi flyttar. Jag längtar så.
Ikväll är det idol. Funderar på att vila middag när jag kommer hem, för att sedan kunna hålla mig vaken tills utslagningen. Inte en sådan dum ide känner jag. 

Förresten, jag åt inget godis igår, jag åt ingen efterrätt. Vilken tur att de inte hade någon efterrätt som jag tålde. Slapp jag kämpa emot så mycket! Jag har inte tänkt äta i helgen heller. Fast det är helg och inte vardag. Nej jag ska banne mej visa den där Sara att jag kan. 
Att jag fortfarande går runt och tänker på hennes dumma kommentar. Ska lära mig att ta lättare på sådana saker.
Och lägga mer kraft och energi på dem som gör mig glad, och som gör att jag enbart njuter. Inte sånna som gör att jag blir en mussla, och tänker på allt jag gör, allt jag stoppar i mig.

Igår fick min katt frispel. Mm. Hon får det ibland svara jag när Ingrid frågade. Kanske i protest för jag inte varit hemma på hela dagen. För att hon inte fick uppmärksamhet. Hon la sig under mattan. Bet i fransarna. Jag sa till henne, så får du inte göra. Hon fortsatte. Jag höll ner henne, varsamt men ändå bestämt. Låter henne gå. Då fortsätter hon. Till slut tog jag tag i henne, fortfarande varsamt men bestämt, försökte klappa henne, klia henne vid örat, så hon skulle slappna av men ändå förstå att det är jag, eller Fredrik som bestämmer. Äntligen fattar hon!